Om att vara mjuk och ha tålamod. 

Spread the love

I morse fick jag en otrolig tankeställare. Dini och Tiiu skulle följa med till jobbet och vi hade bråttom då tiden på morgonen alltid tycks flyga iväg. Tiiu som alltid troget går vid min sida gjorde det också idag, Dini däremot… Han skulle prompt löpa en ränna på trädgården och vid ett tillfälle så ropade jag på honom ganska argt och skrek hans namn, vilket resulterade i att han trodde att jag var arg på honom vilket jag inte var, bara frustrerad. In i huset och hämta godis och lyckades efter en kvart att locka till mig honom. Det förklarar ganska bra hur mjuk man är när man inte ens kan höja rösten innan hundarna tror att man är arg. Jag älskar dem ovan molnen och hade aldrog någonsin kunnat tänka mig en vardag utan dem vid min sida, men ibland är det bara så otroligt frustrerande. 

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *