Om att vara en smålänning! 

Ja, kaffet här hemma är en sak som går åt likt smör i solen och något det måste klaffa med är ju filtren vilket jag inte har. Närmaste affär ligger 3 km bort och jag vaknade nyss. Finns det verkligen ingen möjlighet att återanvända ett filter? Det måste väl ändå gå? 

Till er alla som jagar där ute just idag kan jag säga skitjakt och till er andra, kör försiktigt idag för det vistas väldigt mycket älgar och hundar på vägarna idag. 

En lång promenad i skogen med vackert väder och fågelsång. 

Idag gick jag i skogen med hundarna. De jagade varandra, fåglarna kvittrade och solen sken. Det hade ju verkligen varit så superskönt väder ute idag. Hundarna kommer så otroligt bra överrens. Ibland jagar Tiiu och ibland jagar Dini. De turas om, om att brottas överst och underst. 

Nu ska jag sätta mig och läsa lite och dricka en kopp chokladmjölk. 

Med vildsvin runt ladugårdsknuten.

Jag stod och lagade mat igår och ni som känner mig vet att jag är sjukligt rädd för allt denna tiden på året med tanke på att det snart vankas för halloween. Jag har alltid varit rädd samma tid, alla år i hela mitt liv. Kanske att det till och med har blivit lite värre med åren. Jag står där i lugnan ro och lagar min mat när jag hör hur Tiiu ”morrar”. Jag skriver morrar inom citationer eftersom att jag inte ens är säker på att man kan kalla det så, någon form av ljud var det iaf. Dini svarar snabbt upp och rusar upp i fönstret med världens fart och Tiiu ligger lugnt och avslappnat kvar i fåtöljen utan att röra en min och verkar tillfreds med att någon annan har tagit sig ann jobbet som vakthund. Helvetet brakar loss på allvar när Dini får syn på vad det är som strosar omkring i trädgården. Jag går lugnt fram till fönstret och kikar och då ser jag en brun/svart vildsvinsrumpa guppa iväg bortåt skogen bakom ladugården. Dini var vansinnig men lugnade ner sig när jag hade tryckt i honom ett halvkilo karameller. Jag har nog aldrig sett honom vakta så men gud vad skönt det är att ändå ha en hund som visar faror som hotar att här kommer man inte in ostraffat! Så alla ni spöken och gastar där ute, är ni smarta så välj ett annat hus att spöka i! 

Att äga en svart diamant!

Han må ge mig gråa hår och är mer eller mindre alltid en liten finne i röven men hur mycket finne han än må vara så är han så sjukt vacker! Han faller mig i smak mer än någon annan hund jag någonsin har sett! Jag har utan tvekan valt världens bästa uppfödare och de har givit mig världens vackraste, mest trevliga varelse! Han är alltid på topp och vill alltid hitta på något roligt. Han är en stjärna att träna med och vill alltid göra sitt bästa! Älskade underbara Dini! 😍

Om att försvara sin lilla stjärna. 

Jag och hundarna var ute på en mysig skogspromenad när vi plötsligt får möte av en tant med en jättegammal boxer. Hunden såg ut att komma från nedeltiden, någonstans och vaggade mer åt sidan än vad den gick rakt fram.

När vi går förbi varandra så gör Tiiu i vanlig ordning ett utfall men slutar när jag säger till honom och Dini förstod ingenting och blev nästan lite tagen av situationen så jag väljer att ta upp Dini i famnen så att han kan få vara trygg hos mig nedanstående Tiiu tramsar på marken med sina nedrans utfall. Precis när vi har passerat tanten så vänder hon sig mot mig och frågar om hundarna får hälsa då hon tror att ”Han behöver det”, säger hon och pekar på Tiiu. Nja sa jag, hälsa får han gärna men inte för att han behöver det. När vi står där och pratar med varandra och de stora hundarna har hälsat så känner jag hur det bränner till på mitt ben. Då är det hennes medeltida hundskrälle som har hoppat upp på mitt ben och försöker att nyfiket komma åt och hälsa på Dini. Han som satt trygg i min famn och redan tyckte att hon var otroligt obehaglig svarade upp med att visa tänderna. Då föser jag undan hennes hund som för att säga ”Gå ner, han tycker att du är obehaglig” Då hoppar hon upp på mig en gång till och då svarar Dini upp med att bita efter henne, eller ja han markerade i luften. Han fick ett bra grepp om läppen på boxern och slickade sig irriterat runt munnen när han släppte taget om henne. ”Oj”, säger tanten som nu har tagit ett ninjaskutt, 1 meter bakåt och står med båda fötterna på mossan i skogen. ”Det var mig en bitsk rackare till valp” Ja, han är inte så förtjust i hundar som tränger sig på honom när han är uppe hos mig. ”Varför släpper du inte ner honom då?” Sen följer en rad med mestadels ”käbbel” om att han också ska lära sig att bete sig och han är en liten hund men ska ändå lära sig att bete sig och han ska träffa mycket hundar… Ja ni förstår. Jag tackade vänligt för samtalet, tog den stora hunden i kopplet och började traska vidare in i skogen samtidigt som jag skakade lite på huvudet med höjda ögonbryn.. När ska folk lära sig att respektera sina och andras hundar?

Om det här med att ha en följsam hund!

Ja jag har ju levt med Tiius motivation nu i snart 7 år och den får man jobba otroligt hårt med för att få upp. Han behöver beröm och eggande hela tiden och han tröttnar ändå så sjukt fort på uppgiften som han har fått. 

Dini däremot, honom kan man med lätthet träna fotgående med i 30 minuter utan paus med enbart foderkulor som belöning, det har aldrig hänt med Tiiu. Igår klickade jag och Dini lite och han är så snabb att han tänker steget längre hela tiden vilket gärna blir virrigt för mig som är rätt seg och ny inom just klicker.

Han har sån otrolig drivkraft och jag tänkte att vi ska börja träna några moment i rallyn snart! Det som är svårt att träna är stadga, det går åt pipsvängen men det är bara att träna på. 

VÄXJÖ INTERNATIONELLA HUNDUTSTÄLLNING!

Jag stod länge och väl och räknade och ju mer jag räknade desto mer svor jag. Kollade anmälan, nej fan bara 6 till 9 månader. Det går ju aldrig tänkte jag och kliade mig i huvudet. Då får jag helt enkelt vänta till i december så får han ställas på stora Stockholm då. 

Nu i November så går ju den årliga utställningen i Växjö tipshall av stapeln. Jag tänkte först anmäla till jag insåg att valpen inte är tillräckligt gammal än. Trodde jag.. Jag räknade en gång till och fick det till 8 månader. Han är alltså 8 månader när utställningen är och anmälan gäller mellan 6-9 månader. Men vafaaan! Då kan jag ju anmäla!  

Satte mig vid datorn och flippade med tangenterna! Om jag anmäler nu så tjänar jag 150:- taget! Så, mina damer och herrar. Nu är ChinoPata’s Im The Cake Bearer, här med anmäld till sin allra första internationella utställning i Växjö tipshall! 

Morgonstund har guld i mun!

Sitter och sörplar i mig morgonkaffet och några strålar sol som har hittat sin väg genom trädgrenarna träffar mig i ögonvrån, men vänta nu. Något buffar mig på foten precis som att få uppmärksamhet. Böjer mig ner för att slå ett öga, jaha det är Dini som har fått tag i aktiveringsbollen. Han leker minsann inte med den som andra hundar gör, inte sådär lugnt i ett enda tempo, nej! Han tar den i munnen, springer i full fart och släpper den på golvet ungefär 1 meter innan närmaste vägg så att den studsar och ut flyger mer eller mindre allt godis. Jag fick till och med köpa en större boll som jag inte trodde att han skulle få in i munnen, trodde, ja det är rätt för nu har han nämligen lärt sig det också! 

Annars är allt mer eller mindre lugnt denna morgon. Tiiu åt en hela korv med kycklingorgan och verkar att vara en tämligen nöjd pojke! Nu ska vi klä oss och köra till jobbet. Ha en bra dag! 

Skräckfilm, en seg Tiiu och Dini älskar grishjärta.  

Ja, helgen har varit fylld med jobb och igår unnade jag nog en kväll tillsammans med min bror. Mat och bio stod på schemat och mot Hongkong bar det runt 18 snåret. Där åt vi buffé och om man inte har varit där så rekommenderar jag det starkt. Det var supergott och väldigt väldigt fräscht. Mätt blev jag också och när man var som mättat och nyäten och god då skulle man trycka ner en glass också. 

När vi sedan hade ätit så gick vi mot biografen där vi skulle se blair witch. Jag som är ungefär hur lättskrämd som helst, satt och kollade de 5 första minuterna. Resten av filmen så stirrade jag ner i bägaren med popcorn och försökte att undvika att inte krypa ur skinnet.

När filmen väl var klar så skulle jag åka hem och det var ingen trevlig upplevelse. Att sitta på helspänn i 3 mil är inte min grej för att sedan komma hem till en kolsvart garageplan och ett mörkt och nedsläckt hus. Jag somnade med nö och näppe och vaknade mitt i natten av att något brakade samman på nedervåningen och att Dini hade vredesutbrott. Innan jag knappt hade hunnit reagera så var Dini redan halvvägs ner i trappen för att hålla den ovälkomna gästen utanför huset. Han har en otrolig reaktionsförmåga och pondus som är hårdare än hos många andra raser. Tiiu till exempel, han sa inte ett ljud när Dini vrålade för full hals. Nejdå, han låg lugnt kvar i sängen och undrade vad det var för frispel som Dini höll på med. 

Idag har jag inte gjort många knop. Bara varit hos syrran och ätit mat och umgåtts lite. Dini fick smaka på grishjärta idag och de var det minsann inget fel på. Nu ska jag lägga mig på soffan en stund. Ha en bra kväll!

En helg med stort H!

Ni lider helgen mot sitt slut och det är inte utan att jag kan tala om att det här var den bästa helgen på länge. Jag firade en vän som fyllde år igår och hade så sjukt trevligt med gamla vänner och tidigare bekanta ansikten. Nu ska jag lägga mig i sängen och försöka blogga ordentliga i morgon för just nu är tankarna på helt andra håll..