Stångebroslaget och hundarna är inte med.

Ja, vi ska alldeles strax ge oss av mot Linköping där Stångebroslaget går av stapeln.
Sebbe kör inte förrän i morgon men vi är där och kollar idag.
Hundarna är inte med, Lyra hade bara badat i lera och Tiiu hade bara flamsat med en massa människor. Faktum är att vi vet precis hur det hade slutat om våra kära djur hade varit med.
De är istället på semester hos Dannielle, det är förresten hon dom har gjort utseendet till bloggen 🙂
Nu ska vi börja att dra oss.
Uppdaterar senare 🙂

20120706-100026.jpg

Hej och välkomna kära läsare!

Hej hej!

Först och främst kanske man borde presentera sig både för gamla läsare men i första hand för alla er nya läsare.
Jag som driver bloggen heter Emelie Ivarsson.
Jag bor i Växjö tillsammans med mina Whippetar och min ”Sambo” Sebastian.
Notera att ”kaninöronen” kom till för att vi inte helt bor tillsammans än men mer eller mindre.
Jag är ynka 22 år fyllda och, hm jaa, ynka för jag är fortfarande lika liten innombords som jag var när jag var 5 år gammal.
Jag är i grund och botten utbildad Djurvårdare men gjorde lite eftergymnasiala utbildningar som både Väktare och Hunddagisföreståndare.
Ja har jobbat på Zoomaster i Växjö och Alvesta men jobbar nu på Plantagen i Växjö och trivs som fisken i vattnet.
Nog om mig, nu pratar vi hund istället.
Min allra första hund Hette Hirra och henne köpte jag som en omplaceringshund då hon var 4 år och hade lite problem med flocken hon bodde i då.
Vi var med varandra överallt, hon var med mig i skolan, vi satt och väntade på bussen tillsammans, hon låg snällt vid mina fötter och hjälpte mig med läxorna, hon låg troget i soffan och såg på när jag sov om nätterna.
Vi gjorde allt tillsammans!
Jag minns så väl alla skogspromenader tillsammans med henne och hur det kunde kännas att gå där i havet av fågelkvitter och grönska.
Lyckan varade inte i längre än 1,5 år, sen kom den hemska cansern och tog henne ifrån mig.
Hon var den bästa hunden man kunde få och fick leva alldeles för kort tid.
Sorgen gjorde sitt och med tiden gick det lättare att hantera smärtan efter min saknade, älskade vän.
Med tiden saknade jag att ha hund alldeles för mycket och åkte då och kollade på en välkänd Schäferkennel.
Eftersom att Hirra också var Schäfer så kändes det som att det alternativet låg närmst hjärtat.
Ju längre tiden gick desto mer gled vi ifrån varandra och jag kände inte alls att jag hade samma intresse för att träna och stå i längre och kände att jag ville ha min alldeles egna hund.
Jag och min dåvarande sambo flyttade ifrån varandra och jag fick chansen att leta upp något som skulle bli mitt egna.
Jag fastnade för Whippet direkt och nu fattar jag inte hur sjutton jag kunde ha valt Schäfer sen tidigare.
Jag och Sebastian insåg båda två att Tiiu efter en tid kändes väldigt ensam och behövde en vän.
Vi åkte då och kollade och hälsade på en Whippetuppfödare utan några som helst avsikter med att köpa en till, men här sitter jag nu med två stycken och de är så otroligt glada att de har varandra.
Man märker inte hur sjukt mycket de faktiskt får ut av varandra om man inte har haft två hundar innan.
Tiiu är gladare än aldrig förr och Lyra som nykomlingen heter känner sig så fruktansvärt hemma här.
Så nu tänkte jag säga, välkommen och jag hoppas att ni ska finna det intressant att läsa om alla knasiga saker som händer i vardagen tillsammans med två galna Whippets!