Lyra har rastad tjockisar!

Ja, det kan man minst sagt säga.
Ni kan ana att jag skämdes.

Jag kommer ihåg det som om det vore igår fastän att det var i fredags.
Jag, Dannie och hundarna var i rastgården på i11.
Solen lös lite i skymundan och hundarna sprang runt och var precis lika glada och flummiga som vanligt
då det helt oväntat svänger in en bil på parkeringen.
”Hm, undrar vad de kan ha med sig”, tänkte jag och hundarna stod redan med nosarna utanför grinden och svansarna visade att de funderade över precis samma fråga.
Mannen som körde fordonet gick bak för att öppna bagaget och gav ifrån sig ett ” Varsågod ” när han sedan gjorde det.
… och ut hoppar en Staffordshire  bullterrier.
”Åh nej”, tänkte hundrasisten i mig.
Nu blir det soppa av hela familjen Whippet!
Ikke, han travade lätt in i rastgården brevid och nosade på Whippetligan och den stora gula på andra sidan.
Andra ur bilen kom en gul Labrador, och tätt följd efter honom kom en till, fast svart.
De sprang in i samma rasgård som Staffen och hälsade också glatt på  ”ligan – på – andra – sidan.”
Jag satt på bänken och tittade på när de bekantade sig med varandra och mumsade gladerligen på mitt kinderägg.

När tiden hade gått lite och vi pratat med ” Labrador/ Staffe – ägaren en stund så ska jag precis ta upp en boll och kasta till
Tiiu då jag hör en svag röst säga ” Ehhm, vi är nog en hund för mycket här inne ”
De två första spontana orden vs meningen som ploppade upp i mitt huvud var ” Valpen och Staffen ”
” Fånga Staffen ” höll jag på att vräka ur mig och kände inombords hur jag drabbades av andnöd med panik som följd.
Tilläggas ska göra att Staffen var för mig väldigt opålitlig då han ena stunden kunde stå och glatt vifta på svansen för att kort därefter stelna och göra ett utfall för att hoppa fram
och bita en av de andra hundarna i kinden genom gallret.
Nåväl, när jag väl hittade valpen så höll jag på att antingen brista ut i asgarv eller i störtgråt, min kropp hade svårt för att bestämma sig för vad.
Hon springer alltså runt en buske med de andra 3 hundarna i släptåg, säkert 15 varv i taget.
Lyckligare än någonsin gjorde hon snäva svängar och trick i luften för att snabbast möjligen byta varv och dra igång katt – och – råtta – leken igen!
Hon sprang runt där och gjorde de andra hundarna mer och mer irriterade och just som jag skulle fånga henne så slank hon ur näven och drog en repa till.
Då kom jag på att mellan busken och staketet ut mot vägen fanns där inte mycket plats och min plan var då att fånga henne när hon kom nästa varv, bara det att
det hade Fröken redan räknat ut och flög som en fjäril genom luften för att kasta sig rätt ner i knät på mig så hårt att jag nästan for baklänges.
När jag hade fångat henne i famen så kollade jag rätt in i hennes stora svarta ögon för att sedan viska ” Dagens goda gärning, bra gjort Lyra, bra gjort!”